Om människan inte kan förstå betydelsen av det onda...

i världen, eller förstå att det som ser ut att vara goda handlingar kan leda till lidande och vice versa, hur kan kristna vara säkra på att de följer guds ord och inte en lögn skapad av själviska begär eller det många kallar ondska?

Hmmm, jag är inte helt säker på att jag förstår tankegången här, men
jag skall göra ett försök.

C.S. Lewis är en av många författare som pekat på att vår intuitiva
uppfattning om rätt och fel (det han kallar morallagen) pekar på
existensen av Gud. Den indisk-amerikanske författaren Ravi Zacharias
berättar om ett möte med en student som ropade ut "Det finns ingen
Gud, eftersom det finns så mycket ondska i världen"
Ravi frågade honom om han trodde att det fanns sådant i världen som
var gott? Det medgav han. Men om det finns sådant som är ont, och
sådant som är gott, måste du inte ha en universellt giltig morallag
som hjälper dig att skilja mellan ont och gott? Jo, sade han.
Men du kan inte ha en universellt giltig morallag utan att ha en
moralgivare (Gud), och det är honom du försöker motbevisa.
Studenten funderade ett ögonblick. Sedan sade han förbryllat: Vad är
det då jag frågar?

Ondska och lidande kan vara ett resultat av att människan använder sin
fria vilja på fel sätt. T.ex genom att någon kör berusad och orsakar
en trafikolycka. Och Gud kan inte tvinga människan att alltid välja
det som är gott. För att meningsfullt kunna tala om något som gott,
måste dess motsats vara möjlig. Och människan kan välja att inte göra
det som är gott. Det är en naturlig konsekvens av fri vilja.

Att Gud kan tillåta lidande som vi inte kan förstå eller se någon
rimlig anledning till, betyder inte att det inte finns en sådan
anledning. Enligt kyrkofadern Irenéus som levde på 100-talet e. Kr.
behöver människan möta både godhet och ondska för att kunna utvecklas
andligt. Utan att möta faror skulle vi inte kunna utveckla mod. Utan
att möta lidande skulle vi inte kunna utveckla barmhärtighet o.s.v.
Det är ett sätt att förklara varför Gud skapade en värld där det finns
lidande.

Men hur förklarar vi ont och gott i en värld där Gud inte finns? Är
åsikter om ont och gott, rätt och fel bara mänskliga och kulturella
konstruktioner? Om allt som existerar (inklusive människan) bara är
ett resultat av ett opersonligt, materiellt kosmos plus tid plus
slump, så verkar det svårt att tänka sig att det skulle kunna finnas
något "rätt" eller "fel" med lidande eller något annat heller för den
delen.

Jag förstår dock inte riktigt vad du menar när du säger att kristna
inte kan vara säkra på att de följer guds ord, utan bara en lögn
skapad av själviska begär? Bibelns trovärdighet är ett intressant
ämne, men vad som kan sägas i all korthet är att nya testamentets
skrifter vilar på säker historisk grund och är tillförlitliga.