Hur kan det finnas en god Gud när barnen svälter i Darfur?

Frågan om lidandets existens och Guds godhet har formulerats på olika sätt genom tiderna. Men för
att ta det konkreta exemplet, så upplever de flesta av oss spontant (och alldeles oavsett om vi är
kristna eller inte) att det är något ont att barn skall drabbas av svält och lidande. Det borde inte vara
så. Alltså: Om nu Gud är både god och har all makt, varför finns lidandet?

Problemet kan formuleras såhär:
1. Om Gud har all makt så kan han stoppa allt lidande.
2. Om Gud är god så vill han stoppa allt lidande.
3. Men lidandet finns.

Är det så att Gud är god, men oförmögen att stoppa lidandet? Eller är det så att Gud inte vill stoppa
lidandet? (I så fall är han ju ond själv!) De alternativen gör inte Gud till någon som är värt att tillbe.
Det många glömmer är att hela resonemanget förutsätter Guds existens. Problemet används ofta
som ett argument mot Guds existens, men om Gud inte finns måste vi hitta någon annan förklaring
till det ondas existens. Vi måste då fråga oss om det överhuvud taget kan finnas universiellt giltiga
kategorier som ont och gott i ett gudlöst universum. För att kunna säga att något är ont, måste vi
förutsätta att det finns det som är gott. Och för att kunna skilja mellan gott och ont behöver vi en
morallag. Men om världen (och alla människor med sina idéer om gott och ont) bara är resultatet av
materia + tid + slump/evolution så måste vi fråga oss hur vi kan få en universiellt giltig morallag
med vilken vi kan avgöra hur något borde vara?

I grundargumentet förutsätter vi också att lidande alltid är ont och meningslöst, eftersom vi inte kan
tänka oss några goda skäl till att lidande skulle kunna ha ett syfte. Jag tycker t.ex inte om att gå till
tandläkaren, eftersom jag vet att han kommer att orsaka mig ett visst mått av lidande. Men jag vet
att det har ett godare syfte som jag (just då) kan ha svårt att uppskatta. Frågan är: Kan det möjligen
finnas motiverat lidande, även om vi inte kan komma på något enda gott skäl till det? Tanken här är
att Gud, som är betydligt mer intelligent än oss, mycket väl skulle kunna ha ett syfte med lidandet,
även om vi med vår begränsade förmåga inte kan förstå den.

Kristendomens svar är att Gud finns, han är god och har all makt. Men han har också skapat
människan med fri vilja. Vi är inte viljelösa, programmerade robotar. För att det skall kunna finnas
äkta kärlek, krävs det sann frihet. Och om vi har sann, fri förmåga att göra det som är gott, så
innebär det att vi också har förmåga att göra det som är ont. Just nu pågår det ett krig i Darfur som
gör att civilbefolkningen får lida ytterst på grund av människors ondska. Och Gud har kallat oss,
genom Jesus Kristus, att vända om från vår ondska och göra det som är gott.
Frågan om det lidandets och ondskans existens leder oss förr eller senare till att vi ställs inför frågan
om vår egen ondska. C.S Lewis sade att Gud viskar till oss i våra njutningar, talar i våra samveten,
men ropar i vårt lidande. Det är hans megafon för att väcka en döv värld.