Don Piper var med om något som trotsar all beskrivning. Han dog i en bilolycka och kan idag berätta om det! Ambulanspersonalen och en läkare konstaterade att han var död. Stendöd. Plötsligt befann sig Don i himlen! Han fick möta gamla vänner och upplevde en oerhörd glädje och frid. Tiden tycktes inte existera i himlen. 90 jordiska minuter senare fick Don återvända till jorden.

Frontalkrock med en lastbil
Don Piper svänger upp på Texasmotorvägen mot Houston med sin lilla röda Ford Escort.
Vägen saknar vägrenar och är extremt smal. Men Don har bråttom hem. Fru och tre barn väntar. Vid slutet av motorvägen når han en gammal rostig bro. Han kör sakta ut på den smala överfarten. Regnet forsar från himlen. ”Det ska bli skönt att komma hem igen” tänker Don.
Plötsligt vinglar en långtradare över mittlinjen på bron. Den stora lastbilen tornar upp sig framför motorhuven på Dons bil. Sedan kommer kraschen. Ljudet av plåt som knycklas ihop när de två fordonen och frontalkrockar skär igenom de hällande regnet…
Sedan minns Don Piper inget mer. Han omkommer omedelbart. Lastbilen mosade den lilla Escorten fullständigt mot broräcket. Det vänstra hjulparet körde upp på och över Dons bil. Den krossades med Don sittande i. Ambulanspersonalen som snart var på plats konstaterade att Don dött ögonblickligen. Läkarna hittar ingen puls.
Det sista Don Piper minns av livet på jorden var bron och de tunga regndropparna slående mot rutan.
I nästa ögonblick stod Don i himlen.
– Glädje pulserade genom mig när jag såg mig omkring och jag blev medveten om en stor skara människor, berättar han.
– Människorna som skyndade mot mig var personer jag hade känt. Jag visste genast att de alla hade dött under min livstid. Deras närvaro kändes ändå helt naturlig. De rusade fram emot mig. Alla log ropade och prisade Gud. Fastän ingen sa det förstod jag intuitivt att de var min himmelska välkomstkommitté.
– Några kramade mig och några kysste mig på kinden. Jag har aldrig någonsin känt mig så älskad.
– Glädjen svepte undan alla frågor. Allting kändes harmoniskt och lyckligt. Perfekt.
– Jag var inte medveten om någonting som jag hade lämnat bakom mig och kände ingen skuld över att lämna familj eller ägodelar. Det var som om Gud hade tagit bort allt negativt och oroande från mitt sinne, och jag kunde helt glädja mig över at vara tillsammans med dessa underbara människor.
– De såg exakt ut som när jag kände dem på jorden, men de var mer strålande och gladare än de någonsin hade varit på jorden, beskriver Don sitt omtumlande möte med gamla vänner.

Miraklet vid vägen
Don Piper fick också träffa sin gammelmormor. Som barn hade han sett henne gå framåtböjd märkt av sin benskörhet. Hennes ansikte var då alldeles rynkigt.
Don berättar hur annorlunda hans gamla mormor var i himlen.
– Hon gick inte framåtböjd! Hon stod stark och upprätt. Rynkorna hade suddats ut från hennes ansikte. När jag tittade på hennes strålande ansikte förstod jag att ålder inte har någon betydelse i himlen.
Samtidigt pågick febril verksamhet på jorden. Lastbilen hade krockat med två bilar till och räddningspersonalen arbetade för att hjälpa dem.
En baptistpastor, Dick Onerecker, hade just kommit till olycksplatsen. Plötsligt hör han någon tala inom sig. Han upplever att det är Gud;
”Du måste be för mannen i den röda bilen!”
Visserligen var Dick pastor men att be för döda stämde inte alls med hans tro.
”Jag kan inte göra det!” tänkte han.
Men något drev honom att prata med polisen som övervakade olycksplatsen. Denne hade tidigare berättat för Dick att mannen i bilen var död.
– Jag vill be för mannen i den röda bilen, sa Dick.
– Som jag sa, han är död! Replikerade polisen.
– Jag vet att det låter konstigt, men jag vill be för honom ändå, sa Dick enträget.
Polisen stirrade på honom en lång stund och sa till sist;
–Vet du vad, om det är vad du vill göra så gör det. Men du ska veta att det är en hemsk syn. Han är död och det är en riktig röra under presenningen. Blod och glas överallt och kroppen är helt manglad.
Dick gick bort till bilen och kröp in bakom förarplatsen och la sin hand på den döde mannen.
Han började be på ett sätt han aldrig gjort förut. Tårarna rann ner för hans kinder och han bad de mest passionerade, glödande böner han någonsin bett i hela sitt liv. Det var som om någon annan la orden i hans mun.
Sedan började Dick sjunga den gamla psalmen ”Vilken vän vi har i Jesus”.
Den döde mannen började snart sjunga med Dick i sången!
I samma stund kände Don Piper att han blev medveten om jorden igen.
Tonerna från sången i himlen bleknade bort och han märkte hur han hörde sin egen röst sjunga samtidigt som hörde Dicks sång.
Dick krånglade sig blixtsnabbt ur bilen och sprang hals över huvud till den närmaste akutläkaren och skrek.
– Mannen lever! Han är inte död! Han lever!
Ambulanspersonalen bara stirrade på honom som om han var galen. De hade gjort en noggrann undersökning och var övertygade om att mannen i bilen var kliniskt död.
– Jaså! sa en läkare kärvt.
– Det är sant, mannen lever! sa Dick bestämt.
– Vi är medicinska proffs. Vi känner igen en död person när vi ser en. Den mannen är död!
Men Dick Onerecker gav sig inte och en ambulansvårdare gav till sist med sig och kontrollerade Dons puls. Chockade upptäckte de att han levde!

Uppväckt men allvarligt skadad
Det finns inte utrymme att berätta hela den sanna historien om Don Piper i en kort tidningsartikeln. Beskrivningen av när han kom till himlen och när han återvände till livet är kärnan i berättelsen. Men det fanns också en baksida för Don att komma tillbaka till livet.
Hans kropp hade blivit överkörd av en lastbil. 10 cm av benet i vänster ben hade kastats ut ur kroppen. Det högra benet var krossat och det vänstra av på två ställen.
Smärtorna var oerhörda. Under de femton månader Don vårdades på en intensivavdelning var han nära att dö flera gånger. Och han ville faktiskt inget annat just då. Hans kropp värkte dygnet runt och han somnade först när han blev medvetslös. Snart blev Don mycket deprimerad, trots att vänner och familj fanns där för stöjda honom.

– Jag hatade att vara deprimerad och ju längre jag låg i sängen desto mer övertygad blev jag att jag inte hade något att se fram emot, tänkte Don apatiskt.
– Himlen hade varit perfekt – så vacker och fylld av glädje. Jag ville bli befriad och från min smärta och fara tillbaka dit.
– Varför skulle någon vilja stanna här efter att ha upplevt himlen, frågade Don Gud i djup desperation.
Men Don dog inte. Gud verkade ha helt andra planer för honom.
– Jag hittade en mening att leva igen. Jag längtar fortfarande efter att få återvända till himlen, men för tillfället är det här jag hör hemma. Jag tjänar mitt syfte här på jorden, berättar Don övertygande.
Månader och år av smärtsamt tillfrisknande förändrande Don.
Han var tidigare den hjälpsamme mannen som gav alla andra stöd. Nu fick han själv lära sig att ta emot hjälp. Det var svårt. När hans mor kom och tömde hans bäckenpotta skämdes han. Han kände sig som ett litet hjälplöst barn igen.
Men sakta, sakta blev han bättre. Han genomgick så mycket som 34 operationer!
Efter att ha legat med benet fixerat i en specialställning i mer än ett år fick han till sist komma hem till sin fru och sina barn.
Det tog lång tid för Don att berätta om sin upplevelse i himlen.
Han antog att ingen skulle tro honom. Han ville inte ens avslöja vad han upplevt för sin fru.
Till sist berättade han om händelsen för en god vän. Vännen blev djupt berörd och övertygade Don om att dela med sig till andra och berätta för dem om det han varit med om.
Don började försiktigt berätta om sin upplevelse för människor i sin närhet.
De som fick höra historien blev berörda. En del grät och gladdes över det hopp som ingöts i deras hjärtan. Många började fundera över evighetsfrågorna.
Det var som om Jesus ville skicka en hälsning genom Don till alla de som kämpar med frågan om vad som händer efter döden:
– Se, det finns en himmel. Jag väntar er där. Var inte rädda! Tro på mig och ta emot min förlåtelse och kärlek.
Don berättar att han inte längre är densamme. Vistelsen i himlen och den långa kampen för att komma tillbaka efter olyckan har förändrat hans liv.
– Dessa nittio minuter i himlen lämnade ett sådant intryck i mig att jag aldrig kommer att vara densamme igen. Jag kan aldrig igen vara helt nöjd här, för jag lever med en förväntan, säger Don och fortsätter;
– Jag kan försäkra att himlen är en plats av enastående och obeskrivlig glädje. Utan minsta tvekan vet jag att himlen är verklig. Den är verkligare än något annat som jag upplevt i hela mitt liv.
– Jag säger ibland; ”Tänk på det värsta som någonsin hänt dig, det bästa som någonsin hänt, och allt däremellan; himlen är verkligare än någon av dessa saker.”

Texten ovan är ett sammandrag av Don Pipers självbiografiska bok 90 minuter i himlen som finns att beställa för 139 kr på www.gospelmedia.se.